Här kommer mina föräldrar. Mina stöttepelare på olika sätt.
Man kan säga: Tyvärr har jag skilda föräldrar, men jag kan inte säga tyvärr i den frågan. Visst, jag var 14 år när dom skilde sig det hade kunnat gått illa för mig. Tänk er, en känslig tid i tonåren. Men det gick bra. Jag är en självständig tjej som tog skilsmässan hårt men gjorde något bra av det hela. Ingen skilsmässa är bra eller enkel för någon part. Men jag är ändå glad över att mina föräldrar delade på sig skaffade sig nya i sitt liv. Annars hade jag inte haft den stora fina, varma familjen jag har idag.
Men om vi ska återgå till min pappa. Under min uppväxt hade jag den bästa pappan, han som alltid var med oss när vi spelade fotboll i trädgården. Han som faktiskt byggde upp fotbollsmålet eller badmintonnätet. Han som lät oss vara aktiva barn och välja dom vägar vi själva ville gå inom idrotten. Inga krav, bara kul. Han som lyfte upp oss om vi föll. Han som bäddade in oss i kråkbo innan John Blund kom. Så småningom kom tonåren och man ville vara ute med kompisarna längre. Med en pappa som ville ha sin unga dotter hemma till kl 23.00 var det inte lika roligt alla gånger. Många diskussioner senare flyttades tiden fram till 23.30 istället för 00.00. Ja, många tvister och tårar senare inser jag idag att jag är mycket tacksam och rörd över att ha föräldrar som bryr sig om mig. Idag är min pappa fortfarande den bästa pappan man kan ha. Jag är glad över att ha en frisk och stark pappa, som finns där i alla väder. Ja, jag vet att du finns för mig pappa och jag borde använda mig av din hjälp oftare.
Där reser vi raskt över till mamma, jag är trots allt mammas lilla flicka. Jag är min mammas första barn och hon är min enda mamma. Hon hjälper mig i allt, och ibland lite för mycket. Självklart på ett bra sätt, hjärtat är med varje gång. På något vis har vi bevis på moder-dotter-relation och fader-son-relation i min familj. Det vet vi om och jag är glad över det. Det är självklart enklare att tala om kärleksbekymmer med mamma än med pappa det trots att pappa fått höra en del om det även han. Men mesta dels så blir det mamma som får ta dom största smällarna. Hon som får se mig extra ledsen eller extra glad de flesta gånger. Det är just därför jag älskar henne så mycket.
Båda mina föräldrar har stora hjärtan och dom har båda två lika stor plats hos mig som jag hos dom. Jag är glad över att ni valde mig till att bli er dotter, och jag är mer än glad över att jag valde rätt föräldrar för mig.
Jag älskar er båda!
Jag skulle kunna skriva väldigt mycket mer, men då är risken stor att det blir en bok. Det tar vi i ett annat kapitel.
//Teidän lukutoukka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar