Kvinna eller tjej....

Igår hade jag ett spännande samtal med en vän av det manliga könet. Först fråga han vad skillnaden på kvinna och tjej är. Jag gav honom ett ganska löjligt svar, men började fundera mer och mer på skillnaden. Jag personligen tycker att det är något man själv känner att man är, kvinna eller tjej. Jag kan känna mig som både ock, för att det beror lite på situationen och sinnesstämmningen. I nio fall av tio ser jag mig själv som kvinna. Visst är jag tjejig vissa gånger, men anser att kvinnlig passar mig bättre. Kanske har det med åldern att göra jag är inte tjugo år längre. Jag är singel men inte ungkarl som min vän är. Varför jag ens tog upp detta i ett inlägg var för att jag skrev upp precis vad han sa till mig om sitt ungkarlsliv:

-Märks att jag är ungkarl, orka vara rastlös, sitta hemma, rulla tummarna, ha en skrikande unge och en kärring som skriker som ett as, som man får passa upp mer på när man fått barn och hon är säkert sur som en citron.

Lät lite hårt men jag sa att är man själv sur, får man surhet tillbaka. Självklart var det en stor dos överdrift i det hela. Han åker på kryssning på midsommarafton, för att se på persiska tjejer och äta persisk mat. Han kommer att göra något ovanligt helt enkelt.

Han avsluta med orden:
-Ska väl hitta mig någon snart att vara seriös med. Visst skulle det vara schysst att ha ett förhållande men jag vette fan om jag skulle orka.

Han kommer att hitta kärleken i sitt liv, det är jag helt säker på. När han är klar med singellivet. Han tycker däremot att jag är lite tråkig, gammal och seriös. På något vis håller jag med och han säger det med glimten i ögat. Jag är ju inte en tråkig person på det viset. Men han finner inte ron som jag redan har gjort i att vara singel.

Jag är nöjd med min tillvaro som singel. Jag är nöjd med att ha goda vänner och en fin familj. Jag har själv valt just dem och de har valt mig. Även jag hittar på roliga saker som passar mig och mitt liv. Varför jag är singel är för att jag inte har nöjt mig med det nästbästa. Jag önskar mig det bästa för mig. Låter helt egoistiskt, men jag vill kunna ge villkorslös kärlek för att kunna ha möjlighet att få det tillbaka. Då räcker inte det nästbästa. Det bästa är bara gott nog. Inget kan någonsin bli äkta om det är fejk.




(-5,5)