Mytologi

Hade ett framförande idag om den nordiska mytologin. Sagan om Valhalla, det är en berättelse, en myt. Mitt i denna vecka som är fylld till bredden av grammatik så kommer detta in. Jag visste väldigt långt innan att lotten för min del skulle handla om just Sagan om Valhalla för att böckerna och karaktärerna finns mig nära om hjärtat. I detta nu så nära att man nästan önskade att man levde i en sådan värld. En värld utan skriftspråk, bara tecken och handlingar. En saga, en myt, en berättelse där skulle jag kunna tänka mig befinna mig just nu. Tänk så behagligt att leva i en saga.

Känns som att grammatiken just nu går genom Schopenhauers tre stadier:

Först förlöjligas det. Detta kan vi ju..Sånt lärde man sig i grundskolan, det borde vi ha koll på...

Sen blir det våldsamt motarbetat, förnekelsefasen. Igår glömde jag faktiskt ställa klockan, vaknade en halvtimme innan lektionen startade funderandes på vad jag skulle göra idag. Jag förnekande alltså en hel dag av grammatik...

Slutligen så borde det accepteras som alldeles självklart! Man kan ju hoppas att det sätter sig något vettigt i hjärnan inför kommande år som blivande lärare. Hoppet är förvisso det sista som lämnar oss. Så jooo då, lite kommer jag allt ha koll på. Det måste bara få smälta, manifestera sig i mitt minne.

Nu vila, landa i kroppen. Är för mycket i huvudet för tillfället. Vila, äta och måla naglarna står nu på agendan. O så lite processbarhetsteori.......



(4,1)